Den 5 mars 2000
en ny stjärna på himlen tändes,
en stjärna som på alla sätt var vacker, söt och snäll.
en som alltid glänste så klar och som alltid även lös upp min dag.
en stjärna med fyra ben och svans,
en med två bruna ögon som följde mig med blicken var stans.
en med två öron som intressant lyssnade till var jag var, all the time! (L)
Du var den ända som i de svåraste stunderna fick mig att le,
ett litet glädjeskall av dej till mej fick mig aldrig att säga nej.
alla skidturer, cykelturer och promenader, bara allt detta skulle fylla upp flera rader!
men att lyckan skulle ta slut så fort, bara efter ynka 8 år det trodde vi aldrig.
men all den underbara tiden med dig som nu för alltid kommer leva kvar är inte bara ett kort svar, utan ett minne, ett evigt minne av en underbar vän, en hund på fyra ben. (L)
stjärnan som lyser klarast är du, så klar att jag ser dig närsomhelst som exempel nu..
när du inte längre vid min sida är, en så stark styrka du mig ger, i de allra svåraste stunder som du nu ser. (L)
Sista dagen och tiden med dig för exakt 6 månadersen det var,
19 maj 2008
You know , I love you so much
Zeta
Efter en hastigt snabb tid i diabetes på 2 veckor så slocknade din bruna ögon 20 maj 2008
1 kommentar:
Hej kusin! Kul att du har en blogg med!
Stackars Zeta. Hon mår säkert bättre där hon har nu och slipper dumma sjukdomar.
Vi hörs! Kram C
Skicka en kommentar